Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Salt och frid
Salt och frid. En underlig sammansättning. Om
Jesus ändå förbundit sötma och frid. Jesus har
aldrig talat om socker, men han säger: Saltet är
en god sak.
Socker och salt äro båda vita, båda nyttiga och
behövliga, så länge sockret har sin sötma och
saltet sin sälta. Måste man välja, är kanske saltet
ännu oundgängligare. Under stora ofreden tog saltet
slut. När en holländsk koff lyckades taga sig in i
en hamn i Finland trots blockaden och saltet
lossades, lade sig gamla och unga ned på bryggan och
slickade begärligt det som spilldes. Saltet ger smak.
Utan rättfärdighetens salt blir livet vämjeligt och
meningslöst. Redan pliktens och arbetets salt ger
livet en friskare och kärvare smak. Att leva som
det faller sig utan tukt och utan fordringar på en
själv ger ingen lycka. Följes så långt möjligt är
stundens lockelse, inrättas livet på att ha roligt, så
blir det i längden ledsamt och tröstlöst. Det är som
om en människa ständigt skulle mätta sig med
socker, utan salt. Hon vämjes vid sig själv och vid
det som hon använder till näring åt sin stackars
själ. Det räcker då icke att man fattar en föresats
och rycker upp sig, utan livet måste tuktas med ett
högt ideal, saltet måste svida, ångerns salt, smärtan
över ett bortkastat liv.
213
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
