Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dräkt. Den olycksaliga söndringen inom Guds
kyrka och församling har allra mest sin grund däri,
att saltet icke fått verka, utan det blott mänskliga,
det förgängliga, som är dömt till förruttnelse, har
gjort sig brett och mäktigt.
Man har glömt självrannsakan, den andliga
tuktan. Därför har kärleken kommit till korta. Därför
bör varje del av kyrkan, den största likaväl som den
minsta, pröva sig själv, erkänna sin självgodhet och
låta saltet döda mikroberna som fördärva
organismen. På detta sätt kan hälsan, det vill säga inbördes
förtroende och enhet i Kristus, upprättas. Därför
begynte också Ekumeniska Mötet i Stockholm
ovanligt nog med att bekänna, icke, såsom fallet ej
sällan är i kyrkliga och religiösa församlingar, andras
synder, utan egna synder. Det började med att göra
bot.
»Vi bekänna inför Gud och världen de
förbrytelser och fel vartill kyrkosamfunden gjort sig
skyldiga genom brist på kärlek och förstående
medkänsla. Redliga sökare efter sanning och
rättfärdighet hava känt sig avvisade från Kristus, därför
att de som åberopa sig på honom, så ofullkomligt
framställt honom för människorna. Kyrkan är
därför i denna stund kallad att göra bot och bättring
och att med ångern vinna en ny tillförsikt, som
kommer från de outtömliga tillgångarna i Kristi
person och verk.» Sådan är den smala vägen, som
för till friden. Men farlig är den högfärd, som yves
över sin botfärdighet.
219
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
