Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hetens och förtroendets klippgrund. Man kan väl få
vara fåvitsk som aposteln säger. Det vore i sanning
originellt, om folkens förtroendemän började och
fortsatte sitt samarbete med att öppet vidgå sina
misstag och använda det stolta kapital, som de
tillsammans representera av erfarenhet, skarpsinne
och makt, till att uttänka och öppet och ärligt i
offentlighetens dagsljus samråda om bästa vägen till
en klok och mäktig ordning i vår oordnade värld.
Detta skulle skapa åt vår trötta och sorgsna
civilisation vad den allra bäst behöver; vad historiker
sådana som Harald Hjärne och Guglielmo Ferrero
och religionens tjänare icke tröttnat att påyrka,
nämligen en fritt erkänd sedlig auktoritet. Ty
visserligen förekommer i vår tid mycken
maktutveckling. Det befalles och kommenderas. Kulsprutor och
maskingevär sörja för respekten. Man är nödgad att
lyda. Men vår tid är betänkligt fattig på den
auktoritet, den myndighet som utövas till och med utan
yttre makt. Aposteln skriver därom i andra
Korintierbrevets fjärde kapitel, andra vers: »Vi
framlägga öppet sanningen och anbefalla oss så, inför
Gud, hos var människas samvete.» En sådan
myndig vädjan till samvetet, en slik auktoritet är det
som människorna och folken längta efter, då de
rikta sina blickar med missräkning, men också med
hopp på Genéve. Skall mänskligheten få skåda
be-hjärtade och upphöjda beslut och handlingar, som
skola förskaffa åt den högtidliga församlingen i
225
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
