Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett ynglingaförbund
Såsom hjorten trängtar till vattenbäckar, så
trängtar min själ efter dig, o Gud. (Psaltaren
42: 1.)
I våren är människans känsloliv rikast. Vi unga
vi stå därtill i livets vår. Intet under, att de båda
mötas i ett svallande brus av känslor. Det är livet,
som känner sin egen rikedom. Det är blott att
beklaga, att så mycket orent blandar sig in i denna
vårglädje. Punschångorna förpesta den, och
råheten neddrager den i smutsen. Men förvisso må vi
akta oss för att undertrycka det mänskliga och
naturliga intryck av livets fullhet, som i våren fyller
unga sinnen.
Jag sade att våren för med sig, att livet kännes
rikare och fullare. Men på samma gång gör sig ock
en annan mänsklig känsla starkare gällande som
hör till vårt liv. Jag menar känslan av vemod, av
tomhet, av längtan, av ett outsägligt behov. Vårt
hjärta likasom vidgas och trängtar att fattas av
något, som det ej äger. I hela skapelsen åtföljes
livslusten av en stark, svällande trängtan.
Människorna bedraga sig på denna känsla. Den kan
vara spröd, den kan vara stark. De söka
tillfredsställelse för det oroliga hjärtats behov än här, än
där. Men alltid blir det en bedräglig tillfredsstäl-
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
