Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var så avlägset och svårt. Därför heter han
försonare...
Så behöva vi fatta vårt mål såsom människor, för
att vår studenttid, detta uppsalaliv, som är en så
betydelsefull och farlig period av vår levnad, skall
ge oss det gagn och den rikedom, det kan ge.
Nu vill jag önska eder, just i min egenskap av
nationens talman, en sak, som är av stor vikt för
det strävande, jag omnämnt. Det är en verklig
vänskap. Detta borde nationen genom sin natur
kunna giva. Här äro vi ej sammanförda efter
studieriktningar eller åsikter. Vi böra vara
tacksamma för den mångfald av intressen och lynnen, som
möter oss i kretsen av vår nation. I denna
mångfald finnes måhända tillfälle till en sann vänskap.
Jag menar icke en vänskap för inbördes beundran,
utan en sådan uppriktig vänskap, som älskar
tillräckligt för att våga se och rätta felen. Vad jag
själv fått och får av sådan vänskap, kan jag ej
utsäga. Nu önskar jag eder var och en, en verklig
vän — icke många, det skolen I lätt få, men en eller
ett par verkliga, sannskyldiga vänner, en hjälp —
även om det gäller, mot eder själva.
Och med denna önskan höja vi, landsmän, ett
fyrafaldigt välkomstleve för våra nyförvärvade
kamrater.
Tal till de nyblivne studenterna, recentiorerna, vid
landskapsfest den tjugonionde september 1892.
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
