Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans, den svenske reformatorns bild lyser ljus
och löftesrik mot oss från kyrkoförnyelsens
början. Detta fyrahundraårsminne är oss, om vi eljes
lärt den kristna sanningen om personlighetens
värde, en gåva av oberäknelig vikt.
I den svenska reformationens fortgång hände,
såsom alltid i historiens förlopp, att evangeliet
mängdes samman med mångahanda för detsamma
främmande element. Det vävdes in i politikens och
de mänskliga intressenas invecklade väv. Skumma
ögon sågo det ej. För dem flöt allt tillsammans i en
konturlös enhetsdröm. Uppsala mötes män räddade
Sverige åt reformationen. Gudi tack för ett
sådant verk!
Men om vi beskåda Uppsala möte, de ledande
motiven och sakernas förlopp, skola vi finna
mycket, som ej stämmer överens med idealets sköna
utkast. Ej var evangeliet hos alla dessa män den
enda eller ens den starkaste bevekelsegrunden.
Bakom enigheten dolde sig mycken lumpen
karaktärssvaghet. När forskningen målar med sin
omutliga pensel, visar oss bilden icke hänförande
skönhet och harmoni, utan kantiga, kärva skepnader
och en underlig blandning med främmande, osköna
färger, som måhända jagar en och annan
beundrare förskräckt eller avkyld från beundrans
föremål.
Skola vi klaga häröver? Fåvitskt vore det i
sanning, ty sådan är historiens gång och människo-
2. Söderblom IL
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
