Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
neriets tvångströja, till hans stönande trötthet i
mammons slavgård.
Gudi lov, att materialismens kvävande mara
snart kan omtalas som en stygg dröm. Än en gång
löser fantasiens fågel sina vingar, ånyo får känslan
bada sig fritt i livets böljor, anden återvinner sin
frihetsvärld.
Men när portarna slås upp från den mekaniska
världsordningens rum, stå länge utestängda
djävlar lurande för att slippa in: gammal vidskepelse
i österländsk vishets prunkande skrud, Roms
rökelsehölj da maktlystnad, sinnesrus i
fromhetsformer och rysning inför det heligas djupa allvar utan
en droppe av trons uppriktighet och religionens
kraft, genidyrkan, som i frihetens namn låter
lus-tarna ta regementet i själen. Många rafflande ord
om kraft skola ersätta den sunda kraften själv.
Hälsans och den suveräna härskaråtråns
evangelium ljuder skärande från ett spensligt,
tvin-sjukt släkte, som ej ens äger den otyglade
ungdomskraftens klena ursäkt. Lord Byron skulle väl bjuda
sina parodier i sekelslutets intelligensaristokrati på
en simfärd över Bosporen. Mästarens, Nietzsches,
eftersägare ha glömt den sunda kärnan i hans
predikan: självtukt till strängare, övermänsklig
rättfärdighet. Dessa olika skepnader, som dölja sig i
den uppdykande romantikens vida mantel, äro
födda med esteticismens arvsynd: intet är gott, intet
är ont; kraft och form äro allt för sin egen skull,
lika gott vad de innehålla.
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
