Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och här vill jag med innerlig tacksamhet och
sympati omnämna de talrika norska damer och
herrar, som skyndat sig att teckna sig på listorna för
mottagande av sångargästerna från Uppsala. När
vi svenska studenter härom kvällen mottogos av
våra franska kamrater i latinkvarteret, hälsades vi
först med en norsk fana. Jag tror mig vara en lika
god och varm fosterlandsvän som någon. Men icke
kände jag ett ögonblicks misstämning eller ett
grand av sårad stolthet över detta lätt förklarliga
och förlåtliga misstag i hastigheten. Däremot
syntes mig den lilla händelsen betyda en tanke, den
tanken att vi, under vilka yttre former det än må
ske, äro ämnade att vara i själ och hjärta ett.
I det stycket, med hänsyn till vår personliga
känsla inför eder sång, är även jag kompetent, och
däri är jag icke mer partisk än envar människa,
som icke är riktigt förtorkad utan har en smula liv
i sig. Genom att tala rätt personligt för jag kanske
bäst allas talan.
Här blir fråga om en motsats, en slitning. Den
kom över mig *redan den första kvällen, på
nordbangården. Vill man ha en bild av brådskan, av
jäktet, av nervositeten, av påpassligheten, av den
spända uppmärksamheten, så torde man icke
kunna finna någon ypperligare än en järnvägsperrong.
Jag hade åtskilliga bestyr långt borta i
tullavdelningen med edert bagage. Uppmärksamheten
behövdes för många ting. Då ljödo med ens edra
klara, klingande toner om »ett land långt upp i
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
