Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åt denna stora uppgift ägnade den begråtne
biskopen, utan att spara sig, de kraftiga gåvor Gud
utrustat honom med. Omsorgsfullt och hoppfullt
sådde han. Gud välsigne växten!»
»I allas vårt namn, som överlämna denna
minnesgärd, har jag att tacka domprosten och kapitlet
i Salisbury för den heder, som oväntat kommit
detta ringa intyg om medkänsla inom vår kyrka
med eder stora förlust till del. Jag har mig
bekant, att minnestavlan skall få en plats här i
domkyrkan i det stift, till vilket vår liturgi allt sedan
medeltiden står i tacksamhetsskuld.
O höga samfund, helgon av vår släkt!
Skum är vår stråt. För er har morgon bräckt.
Men alla livas av Hans andas fläkt.»
Domprosten Page Roberts svarade:
»Till Guds pris och ära!
I kapitlets namn vid denna domkyrka mottager
jag med tacksamhet den gåva ni nu överlämnat.
Ty den är en gärd av tillgivenhet för den
bortgångne biskopen av Salisbury, John Wordsworth,
nu hos Gud. Hans ekumeniska sinnelag trängtade
efter kristenhetens enhet och strävade att närmare;
förbinda eder gren av Kristi kyrka med hans egen.
Må detta i sanning katolska, det är allmänneliga,
sinnelag, som vi nu bevittna, bliva verksamt i
kristenheten, och må alla, som se eder kärleksfulla
minnesgärd, upplivas av psalmistens anda: ’Se hur
gott och ljuvligt när bröder kunna sämjas’.» Han
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
