Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själens befrielse och frid. Vi behöva förtröstan till
mycket. Vi behöva tro för att komma igenom
mörkret, som nu sänkt sig över världen. Endast
övervärldslig tro förmår verkligen ena utöver
gränserna. Skola vi lyssna till klentron? Eller skola vi
våga tro på en helig allmännelig kyrka och
handla därefter? Den evangeliska bekännelsen äger
möjlighet att ena framför varje annan, enär dess
frihetsprincip gör de kristtrognes enhet oberoende
av historiskt framvuxna olikheter i bruk och
inrättningar, som andra bekännelser göra till
ovillkorliga lagbud. Vi behöva leya av förtröstan för att
få frimodighet och klarhet, kärlek och trohet för
våra värv och bekymmer inom riket och kyrkan, i
hem och verkstad och kommun. Men egentligen
behöva vi förtröstan för vår egen personliga del.
Vi behöva förtröstan på Gud, hur än världen
vänder och vad än vederfares oss. Vi måste tro utan
att se. Vi måste lita på Gud, även om världen och
vårt arma hjärta sammansvärja sig emot vår tillit.
Utan förtröstan orka vi inte härda ut till slutet.
Själv var reformatorn anfrätt av ångest, ett
stackars bävande människobarn. Men när han lärt sig
leva av tro, orkade han rätta till världen som ingen
efter Kristus. Det var hans särskilda syssla. Men
envar kan genom förtröstan bliva fri och stark. Den
friheten och styrkan kommer icke från oss själva,
icke från trons form, utan från dess innehåll, Gud
i Kristus.
146
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
