Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bemöt varje människa i helgedomen med vänlighet.
Låt henne känna sig hemmastadd där. Låt henne
förnimma, att allt där samverkar till hennes själs
vederkvickelse. Tala därför också i kyrkan alltid
med dämpad röst.
Länge har ivrats för öppna kyrkor. Det ser ut
som om vi kommit målet ett litet steg närmare.
Naturligtvis strömma skarorna icke genast in. Men
de enskilda komma så småningom. Och vi räkna i
vårt gudstjänstliv för litet med de enskilda, med
den enskilde. Nog är det ofattligt, att inte våra
kyrkor åtminstone i städerna och andra tätt
befolkade samhällen hållas öppna hela dagen.
En skollärarinna i en avlägsen Dalasocken
skriver om, hur hon månader igenom går och längtar
att få komma ned till kyrkan och deltaga i
gudstjänsten. Resan är dyr. En sådan högtid kan hon
endast sällan unna sig. Många glömma eller
ringakta förmånen, därför att den ligger så nära och
är så lätt att vinna.
Även för oss och vår tids människor kan
gudstjänsten, det vet jag, bliva vad den var för
psal-misten som sjöng: Min själ längtar och trängtar
efter Herrens gårdar.
Huru ljuvliga äro icke dina boningar,
Herre Sebaot!
Min själ längtar och trängtar
Efter Herrens gårdar,
Min själ och min kropp
Jubla mot levande Gud.
164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
