Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under Guds absoluta kommando på samma sätt, som
när själen vant sig att i ensamheten umgås med Gud
och låta Gud taga hand om sig.
Här är en hemlighet som det naturliga livets,
världshändelsernas och verksamhetens, iverns
profeter icke känna. Ingen iver, ingen åtrå, ingen
skrämsel, ingen sporre kan förhjälpa hästen till
hans högsta snabbhet. Jo, kanske till hans egen
yppersta kraft och fart. Men icke till att prestera
en snabbhet som egentligen går ut över hans
naturliga möjligheter. Därtill kan det ädla djuret
förhjälpas endast genom den säkre ryttarens goda,
strama tygel. Så är det med själen. »De voro väl
inkörda», skriver Kirkegaard om Herrens apostlar.
Det gäller om hans lärjungar i alla tider. Först
under Guds goda, stränga hand kan själen och
människan förhjälpas till att giva sitt bästa, mer än hon
förmår. Då vågar hon, då orkar hon det omöjliga,
nej icke hon, utan Gud genom den bristfulla, svaga,
men av Gud skapade människovarelsen. Då blir
verksamheten förmer än åtrå och iver, hänförelse
eller rädsla. Själ, har du mött din Gud i
ensamheten, i bönens själskamp, i dess oro och frid? Har
han fått gripa dig och styra dig på hans bevåg, icke
på ditt eget bevåg?
Pro Fides skriftverksamhet har, om jag rätt
fattat dess andemening, velat företrädesvis stärka det
inre livet. Jag kan icke yttra mig om, i vad mån
detta har lyckats, men syftningen synes mig vara
klar från början.
190
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
