Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dighet, därför att Svea rike hårdhänt och fast
uppbyggdes på denna karga slätt och konung Erik och
Nils Ragvaldsson, Ericus Olai, universitetets förste
professor och dekan vid Domkyrkan, ärkebiskop
Lars, Olof Rudbeck, Linné och Geijer och vad de
alla heta hava verkat här i raden av ungdomliga
skaror, av snillrika män och storvulne andens
arbetare. Jag anar något av främlingens känsla, när han
rest genom skogen och den glesa bygden och här
uppe finner minnesmärken av en hög och kraftig
odling, en fri samhällsdaning, ett obrutet kyrkligt
sammanhang och en vetenskaplig yverborenhet, som
i sin uppsaliensiska och svenska egenart måste
väcka den kunniges häpnad och beundran.
Annorlunda var det för den unge studenten. Hos
honom var uppskattningen ingalunda reflekterad,
utan medfödd och omedvetet inandad. Men det
dröjde, innan han själv växte in i detta Uppsala. Även
den som icke dignat under fattigdomens eller
sjukdomens tyngd, vet något om studentens
vanskligheter, inte bara om studentlivets glädje. Sångerna
klinga och hurraropen skalla. Men det är icke sagt,
att i sinnet hos den som deltager i den samfällt så
verkningsfulla yttringen dagern är så ljus som
studentmössans färg. Dagrarna och skuggorna blanda
sig om varandra, när blicken går tillbaka till
studentåren, om också tanken helst dröjer vid den
oförgängliga glansen, som strålar ut av goda
minnen, intryck av personligheter, Pontus Wikner,
Harald Hjärne, idéernas rikedom som ville spränga
13. Söderblom IL
193
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
