Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man stannar inför. Studenten och mannen växer
kanske ifrån dem och finner bakom dem eller över
dem större behärskande gestalter, som äro i stånd
att bibehålla vördnad och beundran, ja, som kanske,
trots det mänskliga och allt för mänskliga som
vidlåda dem, alltjämt genom sin skapande förmåga
eller intensiteten i sin renhetstörst och sin vilja öka
beundran. Och det som ger åt vår odling liksom åt
den enskilda personligheten adel och värdighet, är
det fria erkännandet av den andliga myndigheten
hos den Störste och den Ende i vårt släkte. Intet
studentminne strålar klarare, än ännu hos en åldrande
hjärna friska associationer som knyta sig till
ögonblick i ensamheten, i vänners lag, i vandringar med
en enda vän, i helgedomen eller i en församling, där
tankar utlades eller dryftades, ögonblick med musik
och diktning, ögonblick då den unge anade eller
erövrade eller rättare fick till skänks, dock i regel
icke utan föregående möda, något av släktets stora
arv.
Vad mänsklighetens härlige ha sökt
Sitt hela, sköna, rika liv igenom,
Väl är det värt att sökas av oss alla.
O, det är skönt att sluta sig till dem,
Om också som den ringaste, den siste.
Jag lyckönskar eder. I unge, som besjälens av
det sökande sinnet och som icke lämnens i fred av
oron i en dylik äventyrsanda.
196
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
