Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är trädet dåligt, och då måste dess frukt vara dålig.
Ty av frukten känner man trädet.» Jesus har ofta
upprepat samma sanning. Inifrån människan,
inifrån hennes hjärta utgår det som gör henne ren
eller oren. Hela hennes liv skall vara ett utflöde av
kärlek och förtröstan. Är hennes hjärta brinnande,
så kån elden i hennes själ icke undgå att
uppvärma hela hennes liv och alla hennes gärningar.
Ingen i hela kristenheten har med större
övertygelse och en friskare egen erfarenhet tolkat denna
Jesu grundläggande sanning än en annan av
Frälsarens störste lärjungar, Martin Luther, då han
aldrig tröttnar att upprepa, att tron är ett levande
och verksamt ting, som ofrivilligt med inre
nödvändighet frammanar kärlekens gärningar.
Föreligger här en motsägelse? Rättar sig det
kristna livet efter en regel, som uppställer för oss
en mer eller mindre fast utformad livstyp, till
vilken vi skola öva och fostra oss? Eller är det
kristna livet ett fritt utflöde ur kärleken till Gud?
Betonas över hövan den ena eller den andra av dessa
sanningar, så uppstå två grundformer av fromhet.
Den ena finnes i all religion, särskilt i all högre
religion. Vi kunna kalla den för övningsfromheten,
eller, om den är förbunden med innerliga och
underbara erfarenheter i Gudsumgänget, för
övningsmystiken. Den andra är utmärkande för evangelisk
kristendom. Den kallas i årets
prästmötesavhand-ling i ärkestiftet för »trosreligion». Båda kunna
232
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
