Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning för att utforska och klargöra Guds vägar och
frälsningens hemlighet, har det genom kyrkans
hela historia tillhört hennes bästa tradition att
använda kunskapens landvinningar, den samtida
filosofiens, självkännedomens och världsbildens
resurser, för att efter bästa förmåga med tanken
genomtränga och utlägga Guds uppenbarelse i
historien och människohjärtat. Denna tradition
upplivades och stärktes av den
universitetsprofessor, vilken kallades att till kyrkans förnyelse vara
Guds profet, Martin Luther, och hans
meningsfränder.
Dock kan efterforskningen och läran om Gud
och hans rike icke förbli objektivt iakttagande
och likgiltig. Ty det gäller liv eller död. Den
jordkrypande människomasken kan med sin
tankes himmelsfärd ändå aldrig fatta den Eviges
fruktansvärda majestät, hans orimliga barmhärtighet
och hans dunkla vägar. Gudskunskapen måste
därför alltid naturnödvändigt utmynna i tillbedjan.
Läran och lovsången kunna i religionen och
kristendomen aldrig skiljas från varandra. De höra
tillsammans och detta på två vis.
1 :o. Kyrkans lärare och tänkare hava ej sällan
givit bättre besked om sin andliga erfarenhet och
Guds herravälde, när de bedit och diktat sina
psalmer, an när de skrivit sina teologiska verk.
Psal-misten säger i fyrtionionde psalmens femte vers:
»Jag vill yppa vid harpan min förborgade
kunskap.» Davidsharpan i Norden och de oräknade
242
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
