Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kär. När vi samlades i kyrkan till julhögmässan
eller till julfesten för barnen, blev hjärtat fullt.
Hos dem, som voro födda i det avlånga vintervita
sagolandet, blevo minnena starka och ögonen
fuktiga, och det yngre släktet såg inte utan en viss
förundran på sina föräldrar. De som voro födda
därute och endast från fars och mors läppar hört
om den svenska julen, gjorde sig nog ganska
romantiska och underliga föreställningar, där de
sutto och sjöngo med i psalmerna. Allra starkast
är kanske mitt minne av jularna med sjömännen
i Calais och Dunkerque. De firades inte på
juldagen, då var jag bunden av min tjänst i Paris,
utan på någon dag före eller efter jul, då skepp
och båtar lågo i hamn. Vi läste i tidningarna om
de fruktansvärda färderna, inte sällan dödsfärder,
på nedisade skeppsdäck och alltför höga
däckslaster över Östersjön och Nordsjön. Tänk om fru
Welin i London hör mina ord om sjömännen!
Någon gång hade båten så bråttom, att vi firade en
improviserad julfest med julklappar hemifrån:
halsdukar och strumpor och tröjor och böcker
ombord i skansen eller akteröver. Men när vi kunde
samlas i den lilla sjömanskyrkan, så ljödo
psalmerna nästan hjärtligare och de vitmenade
väggarna fingo en varmare anstrykning, än jag kan
.minnas från någon annan gudstjänst.
En svensk från andra halvklotet hinsides
Atlanten skriver: »Julen har blivit för mig ett kärt
barndomsminne. Jä, skulle jag låta hjärta och tanke
.261
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
