Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
prakt en naturens sällsynta skänk som ingen ger
sig själv. Materialet behöver sovras, det behöver
isynnerhet bearbetas, formas, övas till att återgiva
välljud och dissonanser i följd efter konstens regel.
När opartiska domare i främmande länder talat om
Uppsalasången och O. D., ha de prisat en sällspord
friskhet, ett mångskiftande välljud, ett klangfullt
överdåd hos själva instrumentet. Jag har påmints
därom, när jag nu av det aldrig drömda och i
mängden av angelägna plikter endast med stor
tvekan mottagna hederspresidentskapet tvingats
till den upplivande fröjden att dväljas i
Uppsalasångens till dels av mig upplevda minnen. Men
man har isynnerhet prisat det som äger ett ännu
större värde, ett sedligt värde, arbetet, mödan,
sam-sjungningen, precisionen, lystringen, stilen, den
noggranna tillägnelsen av sångernas innehåll och
form. Studentsångens tjusning för sångaren och
åhöraren betingas även därav, att Orphei Drängar
kunna stämmorna utantill. Det behövs bara en
antydan, ett anslag, och sången brusar av sig själv
ur vanda, välstämda, levande instrument.
Hur långt ha Orphei Drängar kommit i
konstnärlig -fulländning? Hur långt kunna de komma?
Strävan efter fulländning är människans adel.
Inget slarv får tålas, om vår sång skall få den
fasta gestaltning och den grad av fullkomning
som den har vunnit, och som den måste
upprätthålla. Varje festanledning — som förresten rätt
begärligt anammas efter svenskarnas kända lyn-
.270
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
