Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
prägel. Ett streck strykes över alla sköna
mänskliga framtidstankar, menar han. Människan möter
i själva världsloppet den obönhörliga hårdhet, som
kan stålsätta henne och tvinga henne att resignera.
Men med den heroiska anstrykning, som finnes
hos Nietzsches sönderslitna genius och som han,
fastän han icke var medveten därom, hade
väsentligen hämtat från Bergspredikan, drog han sin
egen verkligen originella slutsats. Om det går runt
både med den enskildes levnad och med historien
och världsloppet och nationerna, så vill han, att
den enskilda människan aldrig skall erkänna det.
För henne skall klockan alltid vara tolv, det skall
vara middag jämt, även i mörkaste och djupaste
natten. Hur än verkligheten må gestalta sig, skall
människan bevara sin tapperhet, sitt aktiva humör,
sin stolthet och sin mänskliga värdighet.
Det är icke utan, att en sådan känsla kanske
omedvetet uppenbarar sig i nordbornas julhögtid.
Redan i hedenhös firades mitt i vinterkylan och
vintermörkret en fest med ljus och mat och dryck
och glädje. Jag skall icke för eder här söka tolka
vad jag tror om uppkomsten av och meningen med
detta urgamla midvintersblot. Det skulle föra oss
för långt. Men däri ligger något av
människoviljans vägran att finna sig i mörkrets och
förgängelsens och ett evigt enahandas klavbindande makter.
Det är julhögtiden mitt i vintern. Vad den än
månde ha hetat och vad den för övrigt har haft för en
mening, så blir den ett quand méme, ljus och liv
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
