Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle få ägna sig åt bönen och åt ordets tjänst.
(Apg. 6:4.) Således samma uppdrag som ännu i
dag efter så många århundraden och efter Kristi
kyrkas oanade tillväxt är det första och det sista
i Edert kall. Och sen, att i denna minnesvärda text
bönen nämnes i första rummet i
församlingstjänarens uppdrag.
4:o. Men ännu hava vi icke kommit till den bön,
som är Jesu Kristi egentliga föredöme, och som
utmärker Guds män och kvinnor i båda Förbunden,
ja, enstaka gudsdyrkare hos alla folk och tidevarv.
Den bönen betyder, att en människa talar ensam
med Gud, och att Gud talar med en människosjäl.
Ty det undret kan ske, som Israels barn erforo vid
berget, att »Gud kan tala med en människa och
dock låta henne bliva vid liv.» (5 Mos. 5: 24.) Det
är om denna hjärtats bön som Jesu löften gälla.
»Allt vad I med tro bedjen om i eder bön, det
skolen I få. (Matt. 21: 22.) Vi hava ett skydd, en
hjälp, nej, en hjälpare, en medbedjare och
förebed j are i vår bön, som Moses och de gamle icke
ägde, nämligen Mästaren själv, som låter oss bedja
i hans namn. Föga veta vi om vad Frälsaren sade
i de ensamma bönerna, ett undantag är Getsemane.
(Luk. 22: 45.) Men om Jesu bön är det för oss
upplysande, då det om den natten som låg mellan
Lukas berättelse om de skriftlärdes och fariséernas
ursinne över hans kärleksgärning och de tolv
apostlarnas kallelse heter (Luk. 6: 12): »Så hände sig på
den tiden, att han gick åstad upp på berget för att
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
