Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det heliga, den helige
Helgat varde ditt namn.
I
Helig, helig, helig är Herren Sebaot, ljuder först
i vårt tempel. Så hörde profeten seraferna ropa
den ene till den andre, medan dörrtrösklarnas
fästen darrade. Inför Gud den helige känna vi,
jordkryp, som våga nalkas honom och bygga
helgedomar för hans heliga närvaro, vår egen ohelighet.
Inför honom, den rene, förnimma vi vår egen
orenhet. Våra hjärtan sjunka i stoftet i förkrosselse och
tillbedjan.
Allt från hedenhös hava människor undantagit
vissa föremål, tilldragelser, platser, personer, från
det vanliga och räknat dem för heliga, ty de väckte
häpnad, de tedde sig mäktiga och farliga. Varest
sammanhangets vanliga slöja tyckes vara viken åt
sidan, där har man anat eller skönjt undret,
hemligheten, den övernaturliga och övermänskliga
makten där bakom. Kännetecknet på människan är, att
hon inför detta heliga känt och känner fruktan
och vördnad och ägnar det en ovillkorlig
underkastelse och lydnad. Den människa, för vilken
ingenting är heligt, har, hur duktig och framstående hon
än månde vara, ännu icke höjt sig upp ur djurets
till det mänskligas sfär.
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
