Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjuta sin bön till Gud.» Författaren till »En
kris-tens resa», John Bunyan, håller före, att en
människa som verkligen beder, efteråt icke är i stånd
att med mun eller penna återgiva de önskningar,
känslor, rörelser och begär, som i bönen uppstiga
till Gud. Bedjaren säger med Sören Kierkegaard, att
han skulle bli brydd som en ung flicka, ertappad
med ett brev från sin älskade, om någon
överraskade honom i hans ensamma bön.
Bönen, som sålunda helst döljer sitt egentliga liv,
är kristendomens yttring framför andra. »Du är
ingen kristen, om du icke är en bedjare», skriver
Bunyan. Luther kallar bönen för »en kristens
hantverk». Vill någon veta vad som menas med fromhet
och religion, då säga vi till honom: »Gå till
bedjar-ne och de böner, vari bönens, det är Guds, förtrogne
utgjutit sitt hjärta! — Nej, gå till Gud, bed själv.»
Bönen väller fram ur en kristens hjärta lika
nödvändigt som andedräkten ur lungorna, som vattnet
ur källan eller ur svampen som kramas. Så pressar
nödens och glädjens tryck fram bön. En kristen
har ingen annan råd. Luther ropade: »Jag stackars
människa, full med synd, som förtvivlar om mig
själv, mina verk och alla mina krafter, jag har
ingenting som jag kan giva, utom att bedja och
anropa din barmhärtighet.»
En människa utan bön har liknats vid en fågel
som icke kan flyga, vid en fisk som icke kan
simma.
7. Söderblom IV.
97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
