Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så ser sig Ansgar av påven beklädd med en av
kyrkans högsta värdigheter såsom ärkebiskop i ett
till ojämförligt större delen hedniskt stift, där ett
väldigt arbetsfält var honom anförtrott. Här kan
nämnas, att detta icke var den första åtgärd, som
påvestolen vidtagit för de nordiska folkens
kristnande. Den berömde ärkebiskop Ebo av Rheims,
en kraftfull kyrkans man, som synes mäktigt ha
inverkat på vår Ansgar, hade nämligen redan år 822,
sålunda åtta år före Ansgars ankomst till Birkö,
skaffat sig påvligt uppdrag att bland de nordiska
folken verka för kristendomen. Men hans
verksamhet hann ej längre än till Danmark, då Ansgar
avlöste honom.
Den nye Hamburgensiske ärkebiskopens första
åtgärd var att förse Birkös unga församling med
en kristen lärare. I samråd med den nyssnämnde
Ebo sändes dit, såsom svearnes förste biskop,
Gautbert, en släkting till denne. Gautbert mottogs
med glädje, uppförde på Birkö Nordens första
biskopskyrka och »predikade så, att de troendes
antal var dag ökades.»
Men snart kom för Ansgars så hoppfullt begynta
verk en tid av svårighet och motgång. Gautbert blev
vid ett folkupplopp av svearna bortdriven, ja, en
hans släkting och medhjälpare Nithard föll såsom
den förste martyren i Sverige offer för
hedningarnas raseri. Samtidigt (år 845) hemsökes Hamburg
av sjörövare. De härjade och plundrade staden i
grund, även kyrkan och klostret med dess dyrbara
112
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
