Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nen I uppsätta eder egen avlidne konung Erik i
gudarnas lag.» Sådana ord verkade på folkmassan. Vi
kunna här sannolikt spåra en nationell opposition
mot utlänningars inflytande på samma gång som
ett hävdande av de gamle gudarnes uråldriga rätt.
Ansgars ställning såsom en kristen främling mitt
i denna upphetsning var i sanning farlig. De kristna
uppmanade honom i sin ängslan att söka friköpa
sitt liv med de dyrbarheter, han ägde. »Nej, om min
Herre så beslutat, är jag beredd att här lida och
dö.» Han inbjuder konungen till sin bostad, verkar
på honom med sin varma vältalighet därhän, att
konungen lovar att, om det i lottkastning visar sig
vara gudarnes vilja, draga fram Ansgars och
evan-gelii sak till folkets avgörande. »Ty», säger
Rimbert — »så är hos dem sed, att alla allmänna
ären-der bero mer på folkets enhälliga vilja än på
konungens makt.» När saken på tinget framdrogs,
hördes genast yttringar av harm och ovilja, men
mitt under larmet uppstod en gammal man,
påpekade den nye gudens stora kraft att bistå dem, som
hoppas på honom, och talade så, att folket enades
om att tillåta Kristi lära fritt förkunnas i landet.
Sedan saken med samma lyckliga utgång
förekommit på ett ting i en annan del av landet —
förmodligen alla göters ting — kunde konungen påbjuda,
att kyrkor skulle få byggas, präster där verka och
vem som ville omvända sig.
Ansgars bön och beslutsamhet hade vunnit en
viktig seger. Sverige var åter tillgängligt för evan-
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
