Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som de senare missionärerna inverka på den
hedniska massan med gudstjänstens och det yttre
uppträdandets praktfulla och uppseendeväckande
apparat, utan var hänvisad till andliga medel.
Kroppsligen var han svag och bräcklig, detta i
förening med hans många mödor, hans lidanden av
vedersakare och hans flitiga späkningar gjorde —
säger Rimbert — hans liv till ett ständigt
martyrium, om ock hans önskan att få lida martyrdöden
ej gick i uppfyllelse.
Det synes hava varit tvenne egenskaper i
förening, som uppburit och gestaltat hela Ansgarii liv
och gärning; å den ena sidan ett brinnande trosnit,
som för Kristus och helgonen gärna offrade allt, å
andra sidan en stillsam, undergiven, tillbakadragen
ödmjukhet, som icke minst visade sig i valet av
medel. I detta hänseende är det många
kyrkohistoriker, som ej tveka att sätta honom framför
Boni-facius, Tysklands apostel, vilken ofta förfor med
stor våldsamhet. Neanders ord äro upplysande:
»Hos Bonifacius fanns mer eldig, omfattande kraft,
hos Ansgari mer stilla verkande kärlek.» Att det i
denna ödmjukhet ock låg en dragning till
eftergivande svaghet, kan framgå av Rimberts ord, att Ebo
av Rheims, han som först lagt på sitt hjärta
Nordens kristnande, i betydlig mån påverkade och
tröstade vår Ansgar i denna sak med sin
hängivenhet och sin glödande iver.
Var Ansgar en stor man? En storhet kan aldrig
frånkännas honom, den sedliga storhet, som ligger
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
