Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Historien om svensk kristendom under
århundradet efter Ansgars år 865 inträffade död
kännetecknas av många namn, men också endast namn. Den
Erimbert, som av Ansgar kvarlämnats i Birkö,
efterträddes redan under Ansgars levnad av Ansfrid.
Rimbert, Ansgars efterträdare på biskopsstolen i
Bremen, som har skänkt oss vår kännedom om
Ansgars liv, utsände till Björkö flera missionärer,
men verket synes så småningom hava svalnat av —
ärkebiskoparna voro alltför mycket upptagna av
Tysklands politiska skakningar. När biskop Unne
år 935 besökte Björkö, var kristendomen där
utdöd*. Efter ett års vistelse avled han och blev
begraven i staden år 936 — måhända skall man en
gång finna hans grav i Björköns mark, åt vilken
Ansgars och hans efterträdares församling
anförtrodde sina döda.
Med undantag av Skåne, som till följd av sin
förening med Danmark hastigt kristnades — Adam
av Bremen, den bekante kyrkohistorikern, som
levde redan på tusentalets senare hälft, omtalar där
300 kyrkor av 400 som nu finnas — gick det
långsamt med omvändelseverket i Sverige. En Odinkar
berättas emellertid hava i de södra och mellersta
delarna av vårt land utövat en välsignelserik
verksamhet vid 900-talets slut.
Vid den tiden öppnades en ny källa, varifrån
kristensdomens levande vatten kunde inströmma
över vårt land. Det var från England. Och detta på
* Enligt Adam av Bremen.
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
