Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
turkrafter eller något sådant, utan en personlig
Gud, en himmelsk fader.
Vad är det då först, som omintetgör förtroende
och inför misstroende i vårt förhållande till andra
människor? Såväl förtroendet som misstroendet
har mångfaldiga grunder och olika utseenden. Men
om vi bortse från vad som är av en mer tillfällig
beskaffenhet och fästa oss vid det som ger åt
misstroendet dess udd och fara, så torde vi kunna bliva
ense därom, att detta just är vårt eget medvetande
om att hava på ett eller annat sätt gjort den andre
orätt. Intet misstroende är av en så innerlig art,
intet berör min personlighet så skadande och
bittert, som det som växer upp ur min egen
försyn-delse mot en människa, som står mig nära. En viss
förorättande och förnedrande tanke om hans
beve-kelsegrunder, ett insmuget tvivel om hans redlighet
är tillräckligt för att lägga en skiljemur av
misstroende mellan mig och honom, som hastigt växer
och kan bliva oöverstiglig, om ej raska och manliga
grepp i tid riva den ned. Min förseelse mot den
andre må vara av mer eller mindre avgjord art.
Så länge medvetandet om att hava gjort honom
orätt ligger ostört i mitt hjärta, utgör det en
fruktbar jordmån för alla misstrons och fjärmandets
ogräs.
Vad fordras då för att rensa bort dem och låta
förtroendets friska, sköna blomster taga deras
plats? En vanlig utväg, som mäninskor tillgripa, är
att låta det passera och söka glömma. En annan
152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
