Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folk. Och trots de tjocka murarna stores andakten
esomoftast av karusellernas positiver och
utroparnas gälla röster.
Den lilla, knappast till ett halvt hundratal
uppgående församling, som troget håller gudstjänst
därstädes, är sålunda lätt att igenkänna. De
obekanta anleten, som uppenbara sig, synnerligen mot
våren såsom vårens budskap, bära tydligt
vittnesbörd om att de tillhöra landsmän, som äro på resa
i världsstaden och ej förgäta att göra besök i vår
svenska kyrka. Stundom inkomma franska
katoliker, som händelsevis passera under vår gudstjänst.
De göra korstecknet, bedja sina Ave Maria och
Pa-ter Noster, men märka snart av det barbariska
språket och den enkla gudstjänstordningen, att det icke
är deras mässa, som läses, och att prästen icke är
en »jungfru Marias kammartjänare».
Redan bilden ovanom altaret borde väcka deras
förvåning. Ty för det första föreställer den icke
himladrottningen med krona på huvudet och prydd
med glitter och grannlåt, utan hennes son, som i
romerska kyrkor vanligen intager en undangömd
plats i förhållande till Modern.
Vidare återger altarbilden icke den sentimentale
Kristus, som många katoliker och protestanter
känna och ära. Denna ljuvliga, känsligt veka
Kristustyp är så inrotad i medvetandet hos katolikerna, att
när Ernest Renan ville ur evangelisternas
berättelser framställa den »verklige» Jesus i motsats mot
kyrkans fantastiskt utsmyckade Kristus, så blev
181
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
