Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ke av betydelse för detta och kommande svenska
släkten. Självkritik är god. Men när den år efter år
sviker vår längtan att få se vår historias stoltaste
ögonblick i värdigt konstnärligt återgivande, kunna
vi ej förlika oss med den. Ryktet har viskat, att
tavlan i sin nya gestalt — en bedräglig kopiering,
verkställd i affärsintresse, tvang Forsberg att
övergiva sin ursprungliga plan — varit färdig redan för
ett par, tre år sedan, men alltjämt ändras. Nu skola
vi se. Men jag garanterar ej, att icke ett och annat
ytterligare blir förändrat.
Det är en väldig duk, sex meter lång och tre och
en halv meter hög. Men så innehåller den också
mycket, ett sjuttiotal figurer, av vilka de allra
närmaste äga nästan naturlig storlek. I mitten sitter
Gustaf Adolf till häst, omgiven av Bernhard av
Weimar, hertigen av Lauenburg, Nils Brahe, Gustaf
Horn och vad de heta. Även de äro till häst, och
konstnären har vetat att sätta dem fast och
präktigt i sadeln. Inga* mödor ha skytts för att så långt
det varit möjligt åstadkomma porträtt. Forsberg
har gjort vidlyftiga resor och efterforskningar för
att komma den historiska verkligheten inpå livet.
Tårarna komma honom i ögonen, då han berättar
om en Gustaf Adolfsdag vid Liitzen för flera år
sedan. Tyskarna firade den med hänförelse. Men frän
Sverige hade ingen fana kommit. Sverige skulle
dock vara med. Och man hade funnit en liten flicka,
vilkens far varit svensk. Hon bar det svenska ba-
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
