Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pyrtofnet i Bastbourne
Förut stod fyrtornet högt över bränningarna vid
den, branta kritklippans rand. Och ett stycke
längre in på stranden finnes alltjämt en ljusrik
strålkastare. Men det hände, att molnen seglade lågt
eller att dimma lade sig över vattnet. Däruppe
lyste fyrtornets sken. Men de sjöfarande kunde icke
se ljuset utan voro i det fruktade strömdraget
mellan de klippiga stränderna prisgivna åt mörkret.
Ljuset fanns ju. Men ögonen kunde icke
genomtränga tjockan.
Då måste fyrtornet flytta på sig. Det blev en
grundlig förnedring. Nu står det nere i
vattenbrynet under den höga kritväggen, omspolat och piskat
av vågorna.
När min vän, som jag besökte i Eastbourne vid
Engelska kanalen, pekade på det lilla fyrtornet
djupt under våra fötter och berättade dess
historia, måste jag tänka på den kristna gudstron. Livets
och tänkandets svårigheter kunna dölja det
gudomliga ljuset. Då behöver tron en gestalt att hålla sig
till, som står nere i människovärlden, allom
synbar. Det är frälsareidén. Vida omkring gör sig detta
djupa mänskliga behov gällande i
religionshistorien. Behovet stegrades i vår tidräknings början för
ett släkte, som berövats den fäderneärvda
fromhetens naivitet och förnöjsamhet. Därav de många
212
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
