Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yppersta platsen framför biskoparna, »vilket
tillförne aldrig hänt».
Den 6 juni valdes konungen. Alla lagsagorna
hade kallats till denna herredag. Deras företrädare
röstade alla på gubernatorn, riksföreståndaren.
Laurentius Andrese upptecknade namnen. Den
motspänstighet riksföreståndaren Gustaf Vasa visade
mot att låta sig väljas var i stil med hävdvunnen
klädsam, hårdbedd blygsamhet vid biskopsval och
andra val i äldre tider och med seden ännu i dag
på gästabud i det stånd, som har den fastaste och
säkraste stilen och kulturen, nämligen hos våra
bönder. Att han personligen kände ansvaret tungt
lär ingen kunna förneka. Men det var honom säkert
klart, att han och ingen annan var mannen. Dagen
därpå, söndagen den 7 juni, gick processionen in i
Domkyrkan. Konung Gustaf hade Liibeckarna på
var sin sida. Vid intåget i kyrkan uppstämdes av
kören Te Deum. Laurentius Andreae utropade från
koret den nye konungen, och Tack och Lov höjdes
till den treenige Guden i en brusande hymn. På
kyrkogården talade konungen sedan till
menigheten. När han nämnde staden Liibecks bistånd
höjdes leverop. Här må i förbigående påpekas det drag
av Gustaf Vasas överlägsna styrelsekonst, som så
snart förmådde frigöra Sverige från beroende av
den mäktiga hansestaden Liibeck, utan vilkens
gunst, skepp och pengar befrielseverket aldrig
kunnat fullföljas.
236
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
