Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen så stark, att en sådan irrationell faktor som
religionen skulle, som man menade, av sig själv så
småningom försvinna.
Man trodde vetenskapen om allt. Fanns det i vår
civilisation en gud eller en avgud som dyrkades,
så var det vetenskapen och utvecklingen,
vetenskapen med dess nya insikter, med dess uppfinningar
och tekniska herravälde över naturen, såsom
förnämsta villkor för mänsklighetens utveckling. Man
satte vetenskapens fackla högt i spetsen för
släktets tåg. Kanske hindrade hennes livliga sken
rentav många att se himmelens stjärnor.
Finns det något ont? Är det inte bara en
inbillning? Är det onda en verklighet, så försvinner den
för upplysningen.
Så kom bakslaget. Vår världsdel trodde sig vara
på säker och ganska bekväm färd till lyckoriket,
och den befann sig helt plötsligt i helvetet, i ett
helvete av blod och tårar, sådant inte Ardavirafs
eller Dantes fantasi kunnat utmåla för sig.
Vi veta hur vildarna göra. När fetischerna icke
åstadkomma vad de vänta, så slår man dem. Så har
nu också skett med den moderna tidens avgud, med
vetenskapen. Samma människor som nyss höjde
vetenskapen till skyarna och dyrkade den, hava nu
icke ord nog för att förringa den. Vetenskapen har,
säger man, visat sin oförmåga. Det som tiden och
släktet och alla tider egentligen behöver är hjärtats
godhet. Det franska ordet har vunnit genklang, att
vetenskapen, om den finner sig i nationernas sam-
251
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
