Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
traktas såsom ett mindre ont än ett fortsatt
inbördes förmörkande och fördärvande av samlivet och
karaktären och tillvaron. Icke blott
individualismens självsvåld, utan även krav på personlig
sanning och redlighet hava härvidlag spelat en roll. I
rättvisans namn bör det erkännas. När ett av de
tidigare skilsmässoproblemen i nordisk dramatik
utfördes på franska språket på en teater i Paris,
och vännen och makan i huset som upptäckt och
vidgått för varandra sitt inbördes tycke,
diskuterade hur de skulle tala om det för maken, så
började man fnissa i salongen, och någon röst yttrade
halvhögt: »Varför smiter dom inte tillsammans ett
tag?» Så enkel var saken för den publiken. Ett litet
snedsprång mer eller mindre, vad gör det i
äktenskapet? Det tunga nordiska allvaret och den från
protestantismens grundsats ytterst härledda
fordran på full sanningsenlighet verkade förstockad och
dum på detta publikum. En fransk herre steg upp
på parkett och yttrade: »Att ni skrattar åt detta
stycke visar er okunnighet i moral.» Den sidan av
saken får inte förglömmas. Men den har skjutits
undan i omdömet helt enkelt därför, att
sanningskravet har på det mest upprörande och karikerande
sätt fått kläda skott för egocentriska människors
kortsynta lyckokrav, som icke är ett krav på lycka
i ordets stora och djupa mening, utan ett krav på
ofta tillfällig och övergående njutning för individer,
som vant sig vid fjäsk och självsvåld, men aldrig
lärt sig självtukt och mod. Saken har en annan
285
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
