Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
osett förgylles av inbillingen. Men i vår tid har
denna mänskliga svaghet och inbillning underlättats
genom hela tillvarons riktning utåt och genom de
som svampar frodiga tillfällena till uteliv, till
vistelse och förlustelse utanför hemmen. Jag är
förvisso icke så förblindad och förstockad, att jag vill
stryka ett streck över alla dessa nöjen. Men
hemmet lider förfång, och jag talar icke för hemmet för
dess egen skull, utan för ungdomens och de äldres
skull. De beröva sig själva en förmån, som de
sedan för sent beklaga och sörja över, då de lämnat
hemmen. Hemmen övergivas. »Utomhus efterfikas
förgäves en tillfredsställelse som finnes endast i
hemmets sammanhållning.»
Till levnadens konst hör att se även det som
ligger nära intill en och som man har. Det är banalt
att upprepa erfarenheten, att man lär sig riktigt
skatta sitt fosterland först när man vistats utanför
dess gränser. Man ser sakerna lättare på avstånd.
Men det seende ögat kan se även på nära håll. Till
evangeliets oförlikneliga drag hör, att Jesus tar
fram just det allra vanligaste, såningsmannen och
fiskaren, det som alla hade sett år efter år, och som
ingen fäste sig vid. Det som hade sin gång och som
man fann vara det naturligaste i världen, att regnet
föll och att solen sken. Han tog detta och gjorde
det för alla tider märkligt, fullt av lärdom. Fåglarna
som flyga, blommorna som visa sin skrud.
Någonting liknande måste vi lära om hemmet. Det är så
vanligt. Barn inbilla sig och även vuxna inbilla sig
296
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
