Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fors en talare i franska kammaren, när han för
något tiotal år sedan sökte använda den billiga
guds-förnekelsens fraser: »Ni är så gammalmodiga att
ni, om ni vore ett föremål, skulle förvaras i ett
museum.» Från frikyrkligt håll i England lika väl
som från kyrkans män betygas enstämmigt, att det
gamla käbblet och grälet, den inbördes
misstänksamheten och vantolkningen äro icke blott
förlegade, utan ovärdiga kristna människor och bröder.
Bekant är, huru allvarligt man i Storbritannien
på de sista åren tagit upp frågan om verklig
sammanslutning i ett enda kyrkosamfund eller i
samfund som inbördes fullt ut erkänna giltigheten av
varandras gudstjänstliv, lära och samfundsformer.
Det märkes, att frikyrkorörelsen i England är ett
par hundra år äldre än i Sverige eller mera.
Söndringen har där både för kyrkans och de frireligiösa
gruppernas vidkommande länge sedan passerat
barnsjukdomarnas stadium. Det visar sig allra bäst
i frikyrkoprästernas bildningsgrad. Särskilt hos
presbyterianerna, men även hos andra samfund har
universitetsbildning för församlingstjänare i
England blivit ett lika allmänt eller allmännare krav
än inom nationalkyrkan. Både åldern och visdomen
bidraga till att skapa en situation ganska olik vår
egen. Låt mig nämna ett enda exempel. Den
anglikanska biskopskonferensens vädjan till Kristi
kyrka sommaren 1920 skall i historien stå som ett
underverk av Andens kraft i motsats till de ypper-
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
