Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi präster liksom alla yrkesgrupper bliva
lätte-ligen instängda i vår egen värld och våga sällan
upptäcktsresor utanför dess gränser, även om vi
skulle kunna företaga sådana. Det är behagligare
att stanna på sin mammas gata, där man icke blir
utsatt för kritik. Men vi måste söka bryta
förtrollningen. Jag menar ingalunda, att vi skola sträva
efter att vara människor till behag. Då först råka
vi och kyrkan illa ut. Nej, ingen människa dömer
oss, utan Han, inför vilken vi skola avlägga
räkenskap. Låt oss gå vår väg rakt fram, och skulle
anklagelserna och angreppen hopa sig från båda sidor,
både från förnekelsen och separatismen, så kan det
ju vara ett visst sannolikhetsbevis för, att vi vandra
den raka vägen, eller åtminstone kunna omilda
knuffar från båda hållen hjälpa oss att hålla
kosan rätt fram utan slingringar åt höger och vänster.
Vad jag här vill framhålla är vår plikt att icke
döma. Vi förstå endels. Vi måste lära oss att även
om vi bemötas med orättvist, kanske ofattligt,
kanske bittert sårande klander, så kan det hava sitt
ursprung i en uppriktig, låt vara missriktad och
okunnig nitälskan. I alla sådana lägen fordras mer
av vårt omdöme, vår vidsynthet, vår kärlek och
vårt tålamod, eftersom mer har blivit oss givet.
Vi glömma lätt vårt större ansvar.
Jag kan icke sluta detta kapitel utan ett tillägg.
Bedöm aldrig den frireligiösa rörelsen efter vad en
och annan ledare, ett och annat tidningsorgan aktar
nödigt och nyttigt att säga och göra. Betänk om
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
