Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och kristligt liv olika sidor av den gudomliga
uppenbarelsen, som vi icke förmå i dess helhet fatta och
uttrycka?
I varje fall hava vi icke tid att vänta på
enheten, tills den uppkommit för sin egen skull.
Vi skola liksom Maria sitta vid Frälsarens fötter,
lyssna till hans ord, bedja med varandra, talas vid
i stället för att hastigt döma eller missförstå
varandra. Med Guds hjälp skola vi då omsider nå
överensstämmelse eller åtminstone samförstånd.
Men Frälsaren har även en annan maning. Han
säger till oss: Stig upp och följ mig. Vi få icke
förbliva sittande i våra samfund, i våra grupper.
Nöden kallar oss, människolivets nöd och vår tids
särskilda nöd. Kristus kallar oss. Lyda vi hans röst,
följa vi honom, hjälpande, helande, undervisande,
lärande, så långt vi förmå, ja, då kan ingen
månhet om det egna samfundet, ingen rädsla för att
de egna kyrkopolitiska linjerna skola rubbas,
hindra oss kristna från att komma allt närmare och
närmare varandra. Vi behöva hjälpas åt. Söndrade
äro vi ömkligt svaga. Förenade skola vi vara
starkare.
Det är försmädligt att räcka fram handen, om
den avvisas. Sådant händer. Vi hava gång på gång
upplevat det. Men vi få icke förtröttas. Plikten
kvarstår. Uppriktiga hjärtan bland de frireligiösa
lika väl som hos kyrkans övertygade medlemmar
vilja enheten. Kristus straffar underlåtenheten
nästan värre än överträdelse. Jag kan aldrig glömma
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
