Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjänst som i Westminster Abbey hölls över
nicen-ska mötet den 30 juni och sedan i telegram och
brev från badorten i Frankrike, där han sökte
välbehövlig vila, försäkrade han mig muntligen och
skriftligen, att han ville deltaga i Stockholmsmötet.
Ändå vågade jag knappast tro att det var sant,
förrän telegrammet kom, att han var på väg från
Träl-leborg.
Detta och annat mer gick genom mina tankar,
medan jag lyssnade till slutet på professor
Deiss-manns predikan, kungörelserna efteråt och
psalmen som började sjungas.
Predikanten kom ner och intog åter sin plats vid
min högra sida i koret. Jag viskade till honom
under psalmsången vad jag hört om patriarkens
bortgång. Han svarade med två ord: Nunc dimittis. I
sanning, patriarken av Alexandria kunde säga med
den gamle Simeon i templet: »Herre, nu låter du
din tjänare fara hädan i frid, efter ditt ord, ty mina
ögon hava sett din frälsning, vilken du har berett
till att skådas av alla folk.» (Luk. 2: 29—31.)
Herrens härlighet hade uppenbarats. Ett under
hade skett, en synlig profetia om kristenhetens
enhet i Liv och Arbete. Den alexandrinske
patriarkens livsgärning hade nått en höjdpunkt, som blev
dess fullbordan.
Telefonledes skaffade jag mig förvissning om att
underrättelsen var tillförlitlig. När samtalet med
ungdom och församling och visitationsstämman
voro avslutade, talade jag från predikstolen om
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
