Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
elände. Envar är pliktig att söka förkorta och
lindra dess verkningar, icke förlänga eller föröka
dem. Bävande och ångestfull ljuder frågan: Skall
en ny värld byggas upp på Sodoms brända tomter?
Eller har släktet förgäves genomlevt hemsökelsen?
Sköna förhoppningar hava svikits. Var icke läxan
tydlig nog, läxan som innehöll, att nationer och
samhällsgrupper lika litet som de enskilda äro
kallade till skenfager eller brutal självhävdelse utan
till ömsesidigt förtroende och inbördes hjälp?
Aldrig har världen behövt barmhärtighet mer än
nu. Ingenting sammanför folken bättre än
barmhärtighetens gärningar.
Bakom hungern efter bröd rasar en annan
hunger, som sträcker sig långt utöver de utsvultna
länderna. Människorna hungra efter kärlek. De borde
trots skillnader i härstamning, arbetsområde eller
lära förtroendefullt mötas och hjälpas åt under
detta korta liv, medan vi ännu äro med varandra
på vägen. I alla redliga hjärtan bor en åtrå efter
ömsesidig god vilja och tillit, vare sig meningarna
överensstämma eller gå isär. Men i stället avgränsa
sig icke blott nationer utan även riktningar och
människor kallsinnigt från varandra. Kärlekens
värsta hinder är den skrymtaktiga
egenrättfärdig-heten, som Jesus dömde strängare än allt annat.
Självgodheten vill icke tillstå hungern efter
förtroende. Men endast förtroende kan göra samlivet
människovärdigt. Skall tidens nöd och allas vår
gemensamma otrygghet orka smälta självgodhetens
118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
