Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi kunna icke anmäla vårt utträde ur den
folkvärld, vars öden vi äro satta att medansvarigt dela.
Nu går ett rop till himmelen: »Herre, huru länge?
När du vill säga till folkens fördärvare: ’Det är nog.
Drag nu din hand tillbaka’?»
Vem siar åt vår världsdel historiens
morgonljusning? »Äro icke Europas folk för mig såsom andra
folk», säger Herren. »De hava farit över land och
vatten och fikat efter att vara världens herrar.
Deras självgodhet har räckt till himmelen. Men även
deras tid är en gång ute.» Världskulturens ljus
vandrar. Icke kunna vi vänta att alltid fröjda oss i
dess sken.
Väl den, som troget vakar och verkar i
skymningen, lever i gudsförtröstans goda glädje och
bortom tidens natt av Guds misskund tåligt bidar
evighetens ljus.
Kunna vi redan i denna värld hoppas någon
verklig ljusning efter tidens skymning? Förvissningen
om att världen blir bättre av sig själv, var en
vantro, dömd att bortsopas av världsvåndans
järnkvast. Människosonen är kommen för att frälsa det
förtappade. Men han lär oss även bedja:
»Tillkom-me ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så
ock på jorden». Vi måste trots ögonens vittnesbörd
och djupa andars tunga resignation sträcka oss
framåt och enligt apostelns ord såsom medarbetare
för Guds rike bedja och sträva att samfällt med
alla Kristi rättsinniga lärjungar i världen modstjäla
ondskans makter, föra sanningens talan och tjäna
Mt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
