Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en i lidandet beprövad, enkel men grundfast
Gudsförtröstan. Dock te sig dessa tecken ännu blott
såsom enstaka ljuspunkter i ett djupt mörker.
Den kristna tron får dock aldrig misströsta. Åt
tidens oroliga sökande har den ej någon ny
fräls-ningsväg att erbjuda. Den enda väg, den kan peka
på, är den gamla, enkla, ständigt på nytt
beprövade, missionens lika väl som reformationens väg.
Det är den väg, som genom allvarlig bättring i
daglig ånger och tro går, från botdag till
tacksägelsedag, fram till förnyad erfarenhet av Guds
allsmäktiga, förlåtande och upprättande nåd i Jesus
Kristus. Men väl må den kristna församlingen inför
tidens osäkra famlande, inför vittnesbörden om,
huru svårt även det uppriktiga sökandet har att
finna denna väg, pröva sig, om den själv gått den
med sådant allvar, att den i en tid sådan som* denna
är skickad att så, som den borde, vittna därom för
andra. Också i detta stycke gäller det ett eldprov,
i vilket allt oäkta skall blottas och förbrännas.
Sveriges folk har hittills, om än även det fått
bära sin andel av tidens nöd och betryck, dock i
förunderlig grad gått fritt från den yttre förödelse,
som drabbat andra folk. Så mycket strängare måste
domen över oss bliva, om vi i sedlig slapphet
till-låta den inre förödelsen att gripa omkring sig. För
sin egen hälsas och välfärds skull behöver vårt
folk lyssna till maningen: gören bot. Och tanken
på vår samhörighet med hela folkvärlden omkring
oss, vår delaktighet i dess vånda och nöd, vår med-
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
