Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men, var han mån om att efterlämna ett arv åt sina
lärjungar och den församling, som växte upp ur
deras krets. Hans arv består icke av läror, icke av
stadgar. Utan Jesus sade: »Frid lämnar jag efter
mig åt eder, min frid giver jag eder. Icke giver jag
eder den såsom världen giver.» »Detta har jag talat
till eder, för att min glädje skall bo i eder, och för
att eder glädje skall bliva fullkomlig.»
Arv föranleda lätt tvist. Så har världsligt
sinnelag behandlat även Kristi heliga arv. Ty för ett
jordiskt arv gäller regeln: Ju flera arvtagare, desto
mindre arvslotter. Icke så med arvet efter
Frälsaren. En var får hans frid och glädje hel och odelad.
Mången glömmer eller förspiller arvet. Men ju flera
det är som lyfta och behålla sitt i Guds kärlek
in-nestående arv, desto mer uppenbaras arvets
härlighet.
Ingen människosjäl är så eländig i egna och
andras ögon, att hon icke kan få ärva Frälsaren.
Ingen människa är så förträfflig, att hon icke
behöver Guds förlåtelse och frid.
Mot skuldens osalighet, världens ofrid och
grä-melsens udd räcker icke någon enskild gåva av
Gud. Människosjälen begär ingenting mindre än
Gud själv. Jesus lovar verkligen den som älskar
honom och håller hans ord: »Min fader skall älska
honom, och vi skola komma till honom och taga
vår boning hos honom.»
Men ingen kan älska Gud och åtnjuta friden hos
honom utan att älska bröderna. Johannes tröttnar
147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
