Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi hava i vårt älskade fädernesland oändligt
mycket att tacka Gud för. Främst Hans evangelium
och Hans kyrka, vår andliga moder. Sedan
urminnes tid har vårt folk åtnjutit frihet och
självstyrelse under lag och rätt. Hos samhället har i vår
tid ansvarskänslan vuxit och därmed omvårdnaden
om dem, som behöva hjälp. Oberäkneligt stor är
välsignelsen av långvarig fred. Den får ej invagga
i säkerhet. Äringen, som knappast i mannaminne
lovat sådan skörd, svek lantmannens hopp, men
blev ej av regn och flod helt förhärgad. Ringa eller
rik, manar den till tacksägelse.
Hos ungdomen liksom hos de vuxne finnes
mindre råhet än förr, mer hyvsning och nykterhet,
vakenhet och kunskap. Men under ett hyggligare
uppträdande döljer sig i stad och på land i vida
kretsar oblyg sedeslöshet, som besudlar och föröder
ungdomslivet. Och vinstbegäret ockrar hejdlöst på
ungdomens lust att roa sig. Arbetslösheten vållar
knapphet och nöd, den berövar också unga och
äldre den omistliga sedliga fostran och hjälp, som
endast det regelbundna arbetet kan giva. Det är
arbetslöshetens svåraste förbannelse.
Av nöjesyran äro många unga och äldre besatta.
Besinningen tappas bort.
Oredlighet vållar titt och ofta ofärd och
undergräver samlivets bästa grund, tilliten.
Läran rättar sig efter levnadens oarter. Blicka
vi in i otrohetens och underslevens fördolda
verkstad, märka vi, hur skuldkänslan försvagas, så att
155
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
