Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men frågar föga efter verklig själanöd, efter
kärleken och sanningen. Frågas det efter dem, så
»predikar man om kärlek, tills man blir het och arg»,
och sanningen blir icke äkthet, utan ett patent.
Sidor, som jag i denna stund helst minnes ur
Frö-dings dikter, innehålla oefterhärmliga utslag av ett
fint sensorium för den svåra, enkla godheten och
äktheten, som världens, den ofromma och den
fromma världens, omdöme sällan är nogräknad med.
Det andra, jag ville säga om Graltankarna, är att
humorns försonlighet hos skalden har en gräns,
under hans skapande tid snävare, under
aftonrodna-den vidgad, men aldrig utsuddad. Den slutar inför
hyckleriet även i dess sluga förklädnad och inför
hård och snål hjärtekyla. Då blir ljuset icke
försonande, utan gör den fula färgen än mer grell.
Livligast reagerar skalden mot de självglade, färdige,
som intet veta om
Det högt tillbedda,
Det efterlängtade, det aldrig sedda,
ack, om
»Dig, min skönhetslängtan,
Som mot dagens sorger
Är min skyddande tröst i nattens syn.»
Skoningslöst uppriktig gav diktaren sig själv. Ett
kvalfyllt, ödesbundet, men underbart rikt personligt
arv blev i hans bikt till en sådan uppenbarelse av
det mänskliga, som till sena tider icke kan lämna
220
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
