Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med de skilda ljudens
Enhetsklang är gudens,
Icke människans,
Formernas och skrudens
Sammansyn är hans —;»
en uppenbarelse av »den ångrande obotfärdiges
pina», men även av den livsregel, som det
slocknande helvetets förvandlade furste hos Fröding får
uttala och som eljest står att läsa, med någon nyans,
hos Paulus i Filipperbrevets tredje:
»Och låtom oss alltid sträva,
Och låtom oss aldrig gräva
I gammal synd och skam,
Men blott se fram!»
I Sankta Klaras helgedom viger jag nu i kyrkans
namn ditt stoft, skald, du hjärtats skald, till den
sista vilan, med de uråldriga orden om förgängelsen
i jordens famn, med den kristna livsförtröstans
paradoxalt dristiga ord om uppståndelse.
Tal i Sankta Clara 1911. När det trycktes jämte
E. A. Karlfeldts avskedsord vid graven på Uppsala
kyrkogård, inleddes det av följande:
Ordet »skald» ovanför detta tal betyder icke blott en
— i detta sammanhang särskilt uttrycksfull och
välförtjänt — hederstitel, utan även en begränsning. Jag hör
icke till dem, som ägt förmånen av personlig beröring
222
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
