Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans tolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid edsförbudet har icke evangelisten, men väl
exegeterna på många sätt gjort den väldige lärarens
enkla, absoluta regel mer invecklad och — lättare.
För att undkomma regelns allmänhet: »I skolen alls
icke svärja», tolkar man dessa Jesu ord såsom
paradoxala i sin korthet, och det exegetiska
skarpsinnet har funnit flere sammanställningar med de
följande orden.
Förbudet skall endast gälla det lättsinniga,
tanklösa svärjandet[1], såsom även haggadisterna enligt
Talmud hava ivrat emot vanan att överallt
inblanda eder i talet. Traktaten Demai kap. 2 förbjuder
enligt Lightfoot överdrift i svärjande och skratt.
»Icke ens till bekräftande av sanningen höves det,
enligt Tanchuma fol. 126, »människan att svärja,
på det hon icke må bli lättsinnig med löften och
eder och bedraga sin nästa med ed.» Även Julius
Wellhausen sluter sig till denna tolkning. I en not
till den mästerliga skildring äv evangeliet, som
finnes i slutet av hans »Israelitische und jüdische
Geschichte», förklarar han lakoniskt: »Jesus
förbjuder icke den fordrade eden inför rätta, utan det
ständiga frivilliga svärjandet, som är så vanligt hos
alla orientaler, särskilt i form av löftesed. Detta är
klart för var och en, som äger någon kännedom om
förhållandena och bringar med en smula salt». Jag
får bekänna, att Wellhausens auktoritet väger
tungt i vågskålen. Men då en judisk och talmudisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
