Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans värde - II Förkastandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
levnadsregel, som icke kan helt tillgodogöras eller
uttömmas av ett moment i vårt släktes utveckling
för att lämna plats åt en högre moral, utan, så vitt
våra blickar och tankemöjligheter kunna räcka,
kan tjäna till mänsklighetens eviga mål. Den
oerhörda, hänsynslösa idealiteten i Jesu moral står i
innerligt sammanhang med den levande väntan på
den stora världskatastrofen och med känslan av
den fullkomlige, allsmäktige domarens närhet.
Bousset skriver — Jesu Predigt in ihrem
Gegensatz zum Judenthum 72 f. — träffande härom:
»Jesu predikans fullkomliga lösgörelse från alla
särskilda sociala förhållanden betingar på samma
gång dess renhet och den skärpa, varmed den
uppställer de evigt giltiga grunderna för människornas
samliv, deras alltid sig lika förpliktelser inbördes i
sina enklaste förhållanden till varandra.»
Ty i gudsrikets avgörelse befrias moralen från
varje annan hänsyn är den att bestå inför den
evige domaren. Allehanda opportunistiska och
sociala beräkningar försvinna, budet får karaktär av
ett ovillkorligt imperativ. Denna gudsfruktan ger
intet rum för världsliga överväganden av timlig
fara och fördel. Dess fordran är omutlig som
samvetets bud.
Själva den eskatologiska arten av Jesu
förkunnelse är sålunda ingenting att söka fördölja eller
förringa. Men frågan om Jesu morals
grundkaraktär är därmed ej till ända. Den starka eskatologiska
stämningen med de därmed sammanhängande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
