Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans värde - IV Den romerska tolkningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kristi förberedande auktoritet. Å andra sidan den
övermänskliga högheten av hans moral, som synes
outförbar för ett samfund, »som vill leva», eller
åtminstone för det närvarande samhället. Den
katolska kyrkan är i detta stycke klok och klar. Hon
befriar mängden av de kristna, som arbeta i det
mänskliga livets mångfaldiga uppgifter från att
hålla det, som hon räknar högst eller åtminstone
svårast i Jesu bud, och gör icke detta till villkor
för saligheten. Den högre rättfärdighet, som Jesus
fordrar av gudsrikets medlemmar, är för svår för
den vanlige kristne,[1] omgives därför i form av
evangeliska vissa kristna.
Redan i det andra århundradet kunna frön
skönjas till läran om præcepta, de till salighet
nödvändiga buden, och consilia, de evangeliska råden, som
äro frivilliga och utförbara endast av den högre
fromhetens målsmän. Först nämnas trenne sådana
evangeliska råd, vilka alltid förblivit de väsentliga
råden till kristlig fullkomlighet inom kyrkan,
»substantialia perfectionis consilia». Tomas från
Aquinum nämner i sin Summa contra gentiles kap. 130
också endast dessa tre: fattigdom, kyskhet och
lydnad med hänvisning till de tre bibelställena Matt.
19: 21, 1 Kor. 7: 25, 32 f. och Ebr. 13:17 och
förklarar väsendet av den högre rättfärdigheten med
följande ord: »De som bekänna sig till nyssnämnda
dygder kallas ’religiöst, därför att de giva sig själva
och sitt såsom ett offer åt Gud, med hänsyn till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
