Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans värde - IV Den romerska tolkningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och maningen till den rike ynglingen att sälja allt,
äro icke allmänna regler, som betinga en högre
fromhet, utan individuella krav, egendomliga
tilllämpningar i gudsrikets fordran i vissa fall,
särskilda kallelser, beroende på personliga villkor. Det
offer av kropp och själ och egendom till Gud, varom
Tomas från Aquinum talar i ovan anförda ord,
måste göras av varje kristen och annorlunda än på det
mekaniska §ätt, han föreskriver. Om den romerska
tudelningen gäller oförändrat, vad Luther skrivit
en gång för alla: »Så faller man Kristus i talet,
mästrar hans ord och gör därav vad man behagar».
De allra flesta evangeliska etiker äro eniga i att
principiellt förkasta denna skillnad mellan kristna
av första och andra ordningen. Även i den
reformation inom romerska kyrkan, som blev en följd av
Luthers uppträdande, vart denna lära föga
framhållen. Tridentinermötet talar därom endast en gång
och i förbigående i 25:te sessionens kap. 1. Först
den romerske teologen Möhler har ånyo gjort
gällande läran om de evangeliska råden såsom en
heder för sin kyrka. Han räknar dock till dem endast
de tre kända löftena. Visst är att en dylik åtskillnad
är förmånligare för kristendomen än en
jämnstruken halvkristendom. Men Jesus känner den ej.
Emellertid är det romerska sättet att komma till
rätta med vad som i Jesu bud synes för svårt och
oförenligt med samfundets och det vanliga
människolivets ordningar, kännetecknande för den
romerska katolicismens uppfattning av Guds rike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
