Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans värde - VII Jesu bud om äktenskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bekant är det faktum, att det ogifta ståndet i alla
tider räknats för mer »romantiskt» och »intressant»
än äktenskapet. Trots alla lysande undantag ända
från Hektor och Andromake till Robert och Elizabet
Barret Browning och Agnes, har ju förhållandet
mellan man och kvinna synts dikten mera värt
intresse utom än inom äktenskapet. Även dylika fakta
böra tagas i betraktande vid bedömandet av det
celibatära prästerskapets prestige. Hos utomstående,
framför allt och egentligen hos vissa kvinnor,
blanda sig synpunkter av religiös, sedlig och
konventionell art till att skapa en avgudisk beundran för
den romerska kyrkans celibatära prästerskap. Även
de evangeliska kyrkorna kunna uppvisa
psykologiskt intressanta motstycken, om också icke där den
kvinnliga beundran ger övermänskliga dimensioner
åt den ogifte prästens storhet. Annorlunda döma de,
som sett bakom kulisserna. En romersk ärkebiskop
betecknade vid Pére Hyacinthe’s vigsel det
lagstadgade celibatet såsom en pestböld i den romerska
kyrkan.[1] Enligt Jesu oförtydbara ord gäller det här
icke en allmän lag i hans rike, utan, såsom fallet är
med särskilda begåvningar och ställningar i hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
